Nu är det dags att ta tag i livet. Skärper jag mig inte kommer jag att sluta som ett fettberg! Nu ska jag skriva här om mina matvanor och hur det går så kanske jag kan hitta någon motivation för att gå ner i vikt och att trivas bättre med mig själv och le på min 40-årsdag!

Till 1/9 2013 minus 5 kg!

Till min 40-årsdag 25/1 2014 minus 10 kg och en gladare Elin!

Så nu börjar kampen, igen!

Hej igen

Denna blogg blev helt bortglömd under hösten. Vardagen rasar på och då finns det inte så mycket tid för att sätta sig ner och fundera över dagen som gått. Kanske vore det bra att väcka liv i den igen för reflektion är alltid bra och det kan vara intressant att få lite persoektiv på sin tillvaro.

Vad händr i mitt liv egentligen, hur har jag det? Jag är lyckligt lottad, jag har två fantastiska ungar, en man som jag älskar, vänner som finns där när det blåser likväl som när solen skiner, ett jobb som jag trivs med. Jag har det riktigt bra! Det kanske kan vara bra att skriva lite om mitt liv för att påminna mig själv om detta när stressen närmar sig och livet känns stressigt och fjuttigt.

Lite liv i min blogg kanke det kan bli!?

Imorgon börjar höstterminen, ledigheten är över för denna gång. Det känns både sorgligt och spännande. Massor med kvalitetstid med mina ungar byts ut mot hämtningseländet, stressen av att aldrig göra tillräckligt bra ifrån sig någonstans. Samtidigt ska det bli spännade att implementera GY2011. Arbetslaget kommer delvis att se annorlunda ut, kanske till det bättre?

Idag fick barnen gå på förskolan för att kunna börja med en kort dag. Jag fick egentid! Först sprang jag en vända, färgade håret och sen packade jag lunch och kaffe och åkte till ett bad. Där fick jag två timmar i solen! Helt magiskt! Sen han jag tom slappa lite i nya soffan innan det var dags att hämta två mycket glada och nöjda barn. Dagisstarten har gått bra! Imorgon är det skarpt läge!

Maken har åkt till Malmö med djurgårdskompisarna och jag och barnen har två dagar för oss själva. Helt för oss själva verkar det som eftersom alla är bortresta eller har andra planer. Helt ok för mig men Alicia klättrar på väggarna. Hon har helt plötsligt blivit väldigt beroende av kompisar. Nu kunde vi ju göra något kul som att gå på Skansen eller så men med en lillebror som Anton gör man inte det på en vuxen. Hans rymmartendenser förfinas hela tiden så han kräver punktmarkering... Han är verkligen helt obekymrad om att han tappar bort oss. Jag gissar att vi får sysselsätta oss här hemma eller möjligtvis på någon lekpark. Dagens första uppgift blir i alla fall att åka och köpa lördagsgodis. Alicia vill väldigt gärna åka i nonnos lastbil där jag klämt in båda bilbarnstolarna så det får väl bli ett äventyr i sig  .

Dagarna flyger förbi. Snart är sommarlovet över. Vi fixar och donar. Ett dörrhål har försvunnit och nu är den nya väggen grundmåad. Imorgon ska den bli vinröd och sedan är det bara att se fram emot att hämta den nya, stora och väldigt mysvänliga soffan. Stefan har kärrat massor med jord från framsidan. Nu ska vi bara fundera ut hur vi ska ordna det på bästa sätt så vi får en ordentlig gräsmatta på baksidan.

Vi har varit i Furuvik med storebror och igår var jag och Alicia inne i stan. Vi fick en specialvisning av riksdagen av Camilla vilket var mycket uppskattat. Hon berättade stolt på vägen hem om allt hon sett. Ibland undrar jag om det kan vara så att min 5-åriga dotter har bättre koll på vissa saker än mina 16-åriga elever.... Lärarbarn, redan skadad  .

Jag kämpar på med löpningen men det är inte speciellt kul. Ok, jag känner mig nöjd efteråt men jag fattar inte att så mnga människor lovordar denna "sport". Jag ser dock framför mig hur jag någon gång i framtiden flyger fram och njuter av att tillryggalägga en mil (asflabb!). 

Jag sitter på altanen och längtar efter ett glas rött vin, men vi har inget... . Det har varit en konstig dag med alla nyheter från Norge samtidigt som vi varit och köpt eller i alla fall beställt soffa och Stefan har satt igen ett av dörrrhålen mellan hallen och vardagsrummet. 

Det som hänt i Norge är verkligen vidrigt, så totalt meningslöst. På något sätt hade det varit mer begripligt om det hade funnits ett tydlig syfte bakom dådet men det verkar ha varit en galning med ett otydligt syfte. Det går ju aldrig att försvara ett terrordåd men ibland är det ändå förståeligt. Det här känns dock helt vrickat. Sen är det vårt grannland som drabbats. Liknande saker händer i princip dagligen i länder som Irak men då reagerar vi inte så mycket men det kanske inte heller är så konstigt. Människor svälter till döds i Afrika men det bryr vi oss inte heller så mycket om. Nu har många av oss ett tänt ljus för offren i Norge och vi har märkt våra profilbilder på facebook med norska flaggan som ett tecken på sympati. Och jag känner verkligen sympati, samtidigt som jag ändå är glad eller tacksam över att det ändå var där och inte här.... Människan är konstig och ändå väldigt rationell. Vi tänker naturligtvis i första hand på dem som är oss närmast. 

När Alicia kom hem från kompisen och såg det stängda dörrhållet började hon gråta. Nu kan inte hon och lillebror längre jaga varandra runt runt. Jag kände verkligen med henne för jag och Stefan brukar sitta efter maten och le åt dem när de springer runt och skrattar så de kiknar. Men det kommer att bli bra med den nya soffan som hela familjen kan mysa i! Den levereras redan om en vecka så vi kommer inte att hinna få ordning helt med spackel och målnig men det blir så småning om. Har inte bestämt färg ännu men kom gärna med förslag. Resten av rummet är ju tapetserat i en beige nyans och soffan är svart. Stefan säger att väggen ska vara vit, jag funderar på en starkare färg, kanske turkose? 

Löprundan var tung idag men jag tog mig runt och det är väl i alla fall något.

Det regnar ute, men jag har faktiskt sol i sinnet! I eftermiddag ska vi äta middag hos min kompis Camilla i hennes nya lägenhet. Imorgon ska jag och Alicia hälsa på Katarina och i helgen kommer förhoppningsvis Maria med familj hit. Jag saknar verkligen mina vänner så det känns som bra dagar framöver, oavsett vädet. Ett antal vänner kvar dock, som jag vill träffa men jag får jobba på det. I veckan som kommer ska vi åka till Furuvik någon dag och min storebror ska följa med, mys!

Någon som vill se hur jag bodde som barn?

http://www.hemnet.se/bostad/villa-7rum-osterbybruk-osthammars-kommun-malmvagen-7-2180395

Kolla in länken, ok, något ombyggt sedan mamma och pappa sålde 2003 men känslan är ändå densamma och en del ser exakt ut som förr, hallen, öppna spisen osv... Vill ni skänka mig pengarna till huset skulle det uppskattas  . Tänka att kunna åka "hem" igen!

Sitter vid köksbordet i löparkläderna nu och väntar på att maken ska ledsna på att gräva så att jag kan ut och springa! 

Det är en evighet sedan jag bloggade. Jag har verkligen tagit sommarledigt och inte haft koll på mycket mer än min familj. Så fantastiskt skönt. Nu har mer än halva sommarlovet passerat och som vanligt sätter ångesten in. Snart ska man in i träsket igen, jobba, jobba, hämta och lämna på dagis, skynda, skynda. Inte så att jag inte trivs på mitt jobb, för det gör jag. Jag har fantastiska elever och kollegor men jag uppskattar verkligen den här lunken jag kommer in i då jag är ledig. Inga tider att passa, ta dagen som den kommer, ingen stress eller dåligt samvete för att jag inte hinner vara med barnen. Vi har varit tre veckor uppe i bergen i Italien och där kommer jag in i denna underbara lunk in absurdum och det är verkligen det jag älskar med vårt älskade Italien. Nästa år hoppas jag på uppemot fem veckor på berget, men det hänger naturligtvis på alla andra intressenters önskemål....

Ikväll är Daniel, Alicias fantastiske gudfar, här hos oss. Han håller hov i Alicias rum. Ungarna älskar honom verkligen. Vi har ätit god middag och god efterrätt. Det är dags att ta tag i viktminskningen igen. Jag har gått upp ett kilo i Italien och sommarmålet var att stå på +/- 0 så nu får jag skärpa mig! Jag har inhandlat löparskor och ska se till att komma igång med löpningen för första gången på typ 20 år. Jag sprang några gånger i Italien och har nu varit ute två gånger sedan jag kom hem. Målet är varannan dag tills jag utan större problem kan springa ca 4 km. Sen ska jag naturligtvis förnya kortet på bästa Träningshus1 och fortsätta med spinning och styrketräning. Ni lär få fortsätta följa kampen här på bloggen. Åtta kilo kvar och jag ska flyga fram i spåret