Min fina prinsessa fyller fem år på tisdag och denna helg har vi firat henne ordentligt. Igår hade hon barnkalas. Huset och trädgården fylldes av 14 stojande barn. I 2,5 timme var det galet intensivt men roligt. Idag kom släkten på kalas och det var återigen tårta, jordgubbar och även grillat och massor med presenter. Hon har fått så mycket fina saker. Från pysselböcker till en ny cykel. Men när vi frågade henne vilket som var bästa presenten var det några små leksakshästar hon fick av kompisarna Charles och Viola! Anton var ruggigt avundsjuk på sparkcykeln som mormor kom med så det blir nog till att inhandla en sådan även till honom så vi kan låta Alicia använda sin utan att får stryk av lillebror. Just nu är den gömd ovanpå vedhögen.... 

Igår släppte vi ut studenterna på min skola. De var så vackra, så lyckliga, så förväntansfulla. Jag gläds med dem men denna årskull kommer jag verkligen att sakna. Årets Sp3:or har verkligen haft stil! De har haft höga ambitioner samtidigt som de varit glada, trevliga, öppna för att omvärdera sin världsbild. De har varit roliga. De skulle behöva ett helt hyllningstal! Jag hoppas och tror att de förstått hur omtyckta de har varit. Jag och många av de andra lärarna kommer absolut att sakna dem! Och ni, tack för alla fina presenter, det hör inte till vanligheterna! Nu hoppas jag att de och jag får en välbehövlig vila för att ladda batterierna. Sen ska jag försöka få ordning på nästa årskurs och de, studenterna från i år, de ska gå ut och äga världen!

Nu har jag satt alla treornas och komvux betyg. När jag matade in det sista i datorn kändes det som en lampa borde börja blinka, musik spela och konfetti regna från taket. Men ingenting hände. Vad konstigt det känns. Jag har längtat efter denna stund så länge och sen är det bara över. Så många höga betyg som jag satt detta år var det länge sedan jag satt så jag säger hejdå till fantastiska ungdomar som kommer att bli ihågkomna länge och som de stackars yngre eleverna kommer att ha svårt att mäta sig med. Nästa vecka ska jag suga i mig det sista av deras närvaro och dela deras lycka. Jag minns så väl hur jag själv kände när jag tog studenten. Livet låg framför mig, allt var möjligt och mina vänner skulle finnas där hela livet. Nja, det blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt det men det behöver jag kanske inte tala om för de här studenterna. De förtjänar verkligen att känna sig som framtidens kungar och drottningar. Som framtidens statsministrar och koncernchefer. Som framtidens rockstjärnor och lärare. Jag lovar dock att bjuda dem på ett par överraskningar till innan vi skiljs åt!

Jag önskar verkligen att livet inte var så krångligt, att det bara kunde flyta på, utan problem och bekymmer. Jag antar att jag egentligen är lyckligt lottad i livet men det känns ändå som att det är lite för många tjälskador på vägen. Jag måste hela tiden sakta ner, svänga undan eller till och med tvärnita. De är olika saker som ställer till det och när jag fixat ett hinder dyker nästa upp. Jag tänker hela tiden att bara jag fixar det här kommer det att bli bra men då dyker nästa grej upp. Just nu känns det extra jobbigt, det är lite för mycket som jag måste ta tag i. Ibland längtar jag tillbaka till jag var liten och mamma och pappa ordnade allt. Då jag bara behövde tänka på att leka och komma i tid till middagen. När det problem dök upp fanns det alltid en vuxen där som såg till att det ordnade sig. Nu är det jag som är vuxen och den som måste ordna.

Snart är det sommarlov och jag får vara ledig och tillsammans med mina älskade ungar och min älskade man dagarna i ända. Vi ska softa på berget, leka, bada och bara vara. Kanske hinner jag laga skadorna på vägen eller åtminstone hitta en bättre strategi för hur jag ska ta mig förbi dem. Positiva tankar! Och om några dagar börjar det lugna ner sig på jobbet för då är treornas betyg satta! 

Igår var det förskolans dag och barnen skulle sjunga för alla föräldrarna på gården. Detta scenario upprepar sig några gånger per år vid lucia och liknande och Alicia har aldrig gillat det. Hon brukar gömma sig i ett hörn eller hålla krampaktigt i mig. Men igår när jag kom till förskolan några minuter sen stod hon längst fram bland de stora barnen på scenen och sjöng för full hals. Hon såg mig, vinkade glatt och stod kvar bredvid sin kompis och fortsatte sjunga under hela uppträdandet. Jag lovar att mitt hjärta slog hårt och en liten tår av lycka trängde fram i ögonvrån. Detta är något som verkligen har oroat mig eftersom jag vill att hon ska våga göra saker som hon tycker är kul och vara med i gruppen och det har hon inte alltid vågat. Jag såg hur stolt och lycklig även hon var där bredvid bästisen.    

Jag har deltagit i en tävling med TLC och Brandos där man kan vinna 40 par skor!!!!!! Tävla ni också och om vi vinner kanske vi kan dela.....;-)

Idag har jag varit på kurs hela dagen. Jag och några andra lärare på skolan ska utbildas till "lärspridare" inför ett-till-ett satsningen på skolan. Som vanligt (nästan) när jag är på kurs så tycker jag att det blir väldigt mycket prat. Mycket av det som sades var intressant men det hade nog kunnat sägas på kortare tid. Undrar om mina elever upplever mig på samma sätt... . Det blev en lång dag, hemifrån 7.25 och hem igen 18.00 Oj vad glad jag är att jag inte jobbar inne i stan! Buss, pendeltåg och tunnelbana. Ska dit imorgon igen, hoppas på en bättre dag då med massor av bra praktiska tips och inspiration! 

Idag är det 10:e maj, om några veckor är det sommarlov. Det är det jag måste fokusera på nu eftersom det inte är kul att jobba nu! Jag är stressad utöver stressad, hela tiden oroar jag mig för att jag inte ska hinna, inte ska komma ihåg, inte hinna göra ett ok jobb. Ett bra jobb känns avlägset. Det är alltid stressigt så hör års, inför betygssättningen men  u är det sjukt, jag har aldrig känt en sådan här panik, jag vaknar på natten och måste gå upp och kolla i kalendern, jag funderar på vad jag ska göra på lektionerna nästa dag och på om jag har allt under kontroll. Den 16:e juni är sista arbetsdagen detta läsår. Sen är det dags för ledighet med familjen, semester i Italien och tid till att andas!